Låt den rätte komma in

Jag funderade väldigt länge på den här filmen innan jag bestämmde mig för om jag gillar den eller inte. Jag måste säga att jag gillade den väldigt mycket. Den kändes i och för sig inte som en skräckfilm utan mer som drama. Fast med vampyrer, blod och mord. Många delar av filmen gillar jag extra mycket som till exempel att det oftast bara är tyst i bakgrunden istället för filmmusik. Detta bygger upp en mycket obehaglig stämning. Nu menar jag inte att filmmusik är dåligt. Harry Potter är ett exempel där musiken är helt fantastisk. Fast i skräckfilmer passar det liksom bra med tystnad. En annan sak jag gillar mycket är att blodet inte är överdrivet. Visst det finns där men det är långt ifrån på den nivån som Saw ligger på. Nu har jag aldrig sett en hel film i den serien heller eftersom att jag inte stod ut i mer än 10 minuter. Man ska inte döma en film på så kort tid, men jag visste redan innan att jag antagligen skulle tycka att det bara skulle vara äckligt. Tillbaka till Låt den rätte komma in. De flesta svenska filmerna innehåller väldigt långa tagningar. Den här filmen innehåller också sådana tagningar vilket gör att stämningen blir ännu bättre. Filmen följer boken förhållande vis bra och de inslag i boken som jag tyckte var urflippade finns inte med i filmen. Det finns dock fantastiska delar i boken som inte finns med i filmen. Vissa skådespelare är inte heller särskilt bra. Att spela mobbare i en film är nog den svåraste rollen som finns och det är oftast där skådespeleriet brister. Låt den rätte komma in är inget undantag. Han som spelar den där äckliga mannen som hjälper Eli är därimot den mest välspelade rollen jag sett i en svensk film. Jag skulle i och för sig inte påstå att jag sett särskilt många svenska filmer men i alla fall.

5/6

Surfs Up

Kom ni ihåg tiden då alla animerade barnfilmer innehöll pingviner. Eller det vill säga två filmer. Då det lockade tittarna till hundra procent. Så varför inte plasera dem på surfingbrädor samtidigt som man försöker att göra något nyskapande. Det nya ligger i att filmen är inspelad som en dokumentär. Den innehåller intervjuer med pingvinerna och det kommenteras hela tiden vad som händer. Eller ibland gör det det. Iden är egentligen rätt smart fast det finns problem. Teamet bakom filmen har verkligen inte gjort det bra. Jag skrattar nästan ingenting genom hela filmen och den är sprängfylld med klicheer anpassade för barn. Att den inte är rolig behöver inte göra filmen dålig men i det här fallet blir det så. Många gånger bygger humorn på att små söta pingviner svarar på en fråga som handlar om den store skurken i filmen. En annat skämt som återkommer i filmen många gånger är att man får se den kaxiga surfaren som är ond åka in i, slå till eller trycka ned småkillar i tre-fyra års åldern. Visst är det kul första gången men alla vet ju att ett skämt blir sämmre för varje gång man hör det. Sedan känns det ju lagom roligt när man redan listat ut slutet redan 30-40 minuter innan eftertexterna. Det syns inte heller ett spår av dom typiska vuxenanpassade skämten som brukar finnas i den här typen filmer för att åven charma föräldrarna som följer med sina barn på bio. Så den här filmen är mer än bara än barnfilm det är en film som bara barn gillar. Kanske inte äns dom. Men alla som vill veta exakt vad det är för film dom ska se passar den här bra. Och till barn.

2/6

Nytt betygsystem

Nu börjar jag med betygskalan 1-6 på grund av att jag tycker att det är lättare. Inga halvpoängare heller.

Synecdoche, New York

Vad visste jag om Charlie Kaufman innan jag såg den här filmen? Inte så mycket eftersom att jag inte hade sett någon av hans tidigare filmer. Men jag visste att han oftast gjorda komedier eller dramafilmer. Självklart blandade han ibland.Jag hade även kännedom om att hans filmer ota var rätt vuxna. Men innan jag såg den här filmen såg jag inte det som ett problem. Jag tycker nämnligen att jag förstår de flesta filmerna. Eller alla jag än så länge sett. När eftertexterna rullar slår det ändå mig en sak. Förstod jag den här filmen? Ja, på ett sätt gjorde jag det ovh det kanske bara är på det sättet man ska förstå denna filmen. Inte vet jag. Men det känns som att det var något jag missade. Detta gjorde inte filmen sämmre men alla, eller jag ska väl säga de flesta ungdommar ska nog hoppa över den här filmen. Åtminstone inte dom som är under 15. (Om man nu kallar dom ungdomar, jag själv är 13 och vet inte riktigt när jag tycker att gränsen går.) Det finns självklart undantag. Under filmens dryga 2 timmar får man självklart mycket med filmmagi eller åtminstone något i den stilen. Jag skulle dock inte tycka att det skulle vara synd om filmen varit kanske 20 minuter till en halvtimma kortare. Philip Seymour Hoffman gör ett bra arbete i sin mycket svåra roll. Jag kanske inbillar mig att den skulle vara mer svårspelad än någon annan roll men han gör det i alla fall bra. Hoffman har inte varit min favorit och han blir inte det med den här rollen heller. Filmen är väldigt sevärd och jag tyckte väldigt mycket om den. Fast jag kommer inte se den igen på grund av att det faktiskt lite är ett jobb att ta sig igenom filmen. Det gör inte filmen sämre, men det är just det faktumet som gör att jag utnämner den till en vuxenfilm.

4/5