Årets spel

Denna lista är inte en "årets bästa spel"- lista utan en "Gottes favoriter under året"- lista. Därmed är den inte begränsad till årets releaser utan är de spel som gjort mest intryck på mig under året. Sedan skriver jag inte heller någon motivering til min lista för att göra den extra speciell. Låt oss börja:

Årets kvällsmys: Professor Layton and pandoras box

Årets stämning: World of goo

Årets gemenskap: New super Mario bros Wii

Årets flash: The company of myself

Årets hardcore: Punch-out!!

Årets drog: Trials 2: Second edition

Årets stil: Mad world

Årets fega uppföljare: Wii sports resort

Årets återfunna klassiker: Super Mario bros 3

Årets funna klassiker: Kid Icarus

Årets skönhet: Lost winds: Winter of the melodias

Årets våldtäkt: Mario & Sonic at the olympic winter games

Årets besvikelse: Overlord: Dark legend

Årets mest älskade: Mario kart Wii

Ja, där har vi det. Allt i ett. Nu vill jag ha era listor (om ni har någon). See ya next year!

Förväntningar inför 2010 del 1

Super Mario Galaxy 2

Om det finns något jag längtar efter nästa år är Super Mario galaxy 2. Originalet var helt fantastiskt och allt pekar på att dess uppföljare blir minst lika bra. Vi har ju i och för sig inte så mycket att gå på än men ändå. Vi har ju trots allt sett Yoshi, en maffig boss, 2D-miljöerna och en ny power-up. Och dessutom en planet formad som Marios huvud!
Det finns ju dock farhågor om att spelet inte kommer att visa något helt nytt. Men det gör mig inte orolig. Det hade ju självklart varit otroligt kul med något revolutionerande men en klassisk uppföljare hade verkligen inte varit tråkigt. Med tanke på hur många unika inslag som fanns i originalet lär det inte bli tråkigt denna gången heller. Kanske dock inget mästerverk, men det kanske man inte heller ska kräva...

Mario Kart Wii x 1001

Vill bara upplysa er om att jag nu har kört 1001 race i Mario kart Wii. Det kanske talar för hur mycket jag älskar spelet. Och mer kommer det att bli, för ett perfektare partyspel finns inte. Ses på banan!

Ett musiktips

Följande band måste du börja lyssna på. Eller åtminstone försöka. Tänker inte skriva mer. Upplev det själv. Dom heter:

Nine inch nails

Intressanta spel till Wii som många missar

Detta är en liten lista med de mest intressanta Wiispel som förbises. Jag har inte spelat dom själv, så jag vet inte om de är bra. Men dock intressanta. Och just det ja, detta är bara spel som släppts i år.

Muramasa: The demon blade
Deadly creatures
Trauma center: New blood
Klonoa
A boy and his blob
Dead space: Extraction
Resident evil: The darkside chronicle
Resident evil archieves: Resident evil
Nyx quest: Kindred spirits
Lost winds: Winter of the melodias
Little kings story
The munchables
Rabbids go home
Need for speed: Nitro

Nu en liten lista över spel som borde komma till Europa, men inte verkar göra det:

Fatal frame IV: Mask of the lunar eclipse
Fragile: Farewell ruins of the moon
Excitebots
Excite bike: World rally

Ja, det finns fakrtiskt en hel del att stoppa i sin lilla vita. Det enda som behövs är pengar. Och tid.

(Antagligen missade jag en hel del på listorna, för detta är bara vad jag kom på för stunden.)

Lite mer demosnack

Har precis testat de nya demoversionerna som finns ute på WiiWare. Här är mina intryck:

Pokemon Rumble:

Man kastas in i en hyfsat snygg värld och ombeds att slåss. Det är allt jag gör i de minuter demot tar att klara. Ibland får man en ny Pokemon att styra över men skillnaden på spelsätt mellan dom är minimal. Det finns en attackknapp och man kan gå. Det är allt. Eller jo, man kan byta Pokemon också. Ni kan med stor säkerhet lista ut att detta blir lite tråkigt efter ett tag. Jag håller med. Dessutom kostar spelet 1500 Wii pints(c:a 150kr)! Ett vanligt bra spel brukar kosta mellan 700-1000. Med andra ord blir detta verkligen inte ett köp för egen del. Men för all del, prova demot för lite mysigt är det trots allt.

World of Goo

Man pusslar med hjälp av fysikens lagar. Och med slemklumpar. Precis som så många andra pusselspel (läs Tetris, Boom Blox, Lumines med mera) blir man snabbt beroende. Tur då att det snabbt tar slut. För demot lämnar mig med ett stort sug efter fullversionen. Synd då att man måste punga ut 1500 Wii points.
Av de banor som fanns i demoversionen var alla varierade, smarta och roliga. Jag rekommenderar verkligen att ni testar demot för detta är ett av de spel på WiiWare som jag är mest intresserad av just nu. Synd då att jag inte har några pengar. Bara att hoppas att jag får lite Wii points i julklapp...

Nya demos ute

Nu har det släppts två nya WiiWare demos. Det är Pokemon Rumble och World of Goo som är tillgängliga nu. Har dock inte hunnit testa något av de då jag är fullt upptagen med New Super Mario Bros. Wii. Kommer med intryck då jag testat dom.

WiiWare demos

Idag fick jag ett ”mail” från Nintendo till mitt Wii. Det stod att det nu fanns tre stycken gratis demoversioner av tre spel. Jag laddade ner spelen och testade. Demoversionerna är tillgängliga fram tills den 31 november. Detta är mina intryck:

Final Fantasy Crystal Chronicles: My life as a darklord

Detta spel imponerade inte alls på mig. Det bjuds på tower deffense i Final Fantasy tappning, men det blir inte intressant. Jag tröttnar efter redan efter den första (av tre tillgängliga) banan. Kontrollen är klumpig och det finns alldeles för få taktiska drag tillgängliga. Antagligen så låser man upp nya senare i spelet, men lite mer möjligheter hade inte skadat. Demoversioner är ju trots allt till för att locka till köp, men jag blir inte lockad till fem öre för detta.

Bit. Trip Beat

Spelet går ut på att styra en platta genom att luta kontrollen framåt och bakåt. Plattan ska göra så att inga skott kommer över till den vänstra sidan av planen. Det är lätt att lära sig och riktigt snygg inramning. Under de minuter jag lyckas hålla mig till liv har jag riktigt kul hela tiden. Sedan dör jag och då ombeds jag att köpa spelet. Frågan är om spelet verkligen håller i längden. Jag tror inte det. Men jag vill ändå tipsa om att du borde prova demot. För det är riktigt kul så länge det varar.

NyxQuest

Detta är helt fantastiskt! Kanske det roligaste jag spelat detta året. Den inledande banan är otroligt stämningsfull när man löser pussel, glidflyger och hoppar. Man styr Icarus som är på jakt efter den hon älskat – Nyx. Man får hjälp av en gud och du styr både karaktären och gudens magier. Redan på första banan bjuds det på alldeles lagom svåra pussel och plattformshopp. Men det som gör spelet fantastiskt är musiken och grafiken. Det är en alldeles speciell känsla att spela. Jag kommer definitivt att köpa detta spel framöver och att döma av demoversionen är det fantastiskt. Jag rekommenderar verkligen att ni testar. Inget snack om saken!

indiespel del 4

Interia.

Man spelar som en kula och ska rulla åt olika håll för att klara sig igenom de sex banorna. Det är roligt för stunden och du bör prova. Det är ju gratis! Dessutom snyggt.

http://armorgames.com/play/4804/inertia

Konserten

Idag skulle jag egentligen vara på Marilyn Manson konsert. Men den blev inställd. Men när jag tänker på det hade det nog mest varit jobbigt att vara där idag. Varför? Jag har feber.

New super Mario bros. wii

Den 20 november smäller det. Då släpps det som i min meningen verkar bli årets spel. Nintendo har avslöjat att spelet stödjer co-op möjligheter med upp till fyra spelare. De har sagt att vi kommer att få återse bossar från Super Mario bros 3. Avslöjat tre nya power-ups och mycket mer. Nu tar vi allt i tur och ordning.

Karaktärer: Som jag nämnt så kan man spela fyra stycken samtidigt. Därmed måste det finnas fyra stycken spelbara karaktärer. Inte sant? Så man kan axla rollen som Mario, Luigi, gul Toad eller blå Toad. Alla karaktärer har exakt samma förmågor och förutsättningar. Det har även ryktats om att både Wario och Waluigi kommer att vara upplåsbara karaktärer, men inget har bekräftats från Nintendo.

Power-ups: Vi kommer självklart att återse en mängd power-ups från föregående spel. Bland dom utannonserade finner vi bland annat de klassiska 1-up svamparna, supersvampen, eldblomman och stjärnan. Vi kommer dessutom att se de lite mer ovanliga minisvamparna och POW-blocken. Men självklart finns det nya föremål också. Vi har den omtalade propellersvampen som gör att man kan glidflyga. Pingvindräkten däremot gör att man kan simma bättre, halkar inte lika mycket på is och man kan frysa ner sina fiender till plattformar. Min favorit bland alla power-ups är solklart Yoshi och även han har återvänt till detta spel.

Världar: Bland de utannonserade världarna finner vi ökenvärlden, snövärlden, vattenvärlden, djungeln, stenvärlden och såklart det klassiska temat från in princip alla föregående Mario-spel. Det har även visats två mörklagda världar som ser ut att vara en molnvärld och en lava/vulkanvärld. Det har alltså inte visats någon helt ny miljö, vilket är lite synd. Men av banorna vi sett så är det få saker vi känner igen helt och hållet.

Hjälpsystem: Nintendo har visat upp två stycken hjälpsystem till spelet. Det ena går ut på att om man dör på samma bana åtta gånger i streck så kommer det upp ett block på skärmen. Hoppar man på det blocket så börjar spelet spela sig självt tills att man kommit förbi den svåra passagen. Denna funktion funkar endast när man spelar en spelare (eller har åtminstone bara visats upp i det läget). Om man är flera spelare kan man i stället göra sig själv till en bubbla. Självklart måste en spelare vara kvar på banan. Bubblorna följer med den återstående spelaren automatiskt. När spelaren är förbi partiet kan de andra spelarna hoppa ur bubblorna igen.

Yoshis island influenser: En stor inspirationskälla till spelet är helt klart Yoshi's island. När man dör hamnar man i en bubbla, fast istället för att det är Yoshi som räddar en så är det ens medspelare. Det finns "gömda" gångar som visar sig först när man vandrat rakt in i den. Och sedan är Yoshi en stor del av spelet.

Hype: Mina förväntningar på New super Mario bros wii är gigantiska. Alldeles för stora för att ens få plats i min hjärna. Så på en procent skala har det här spelet minst 110%. Det är farligt att ha så stora förväntningar på ett spel men jag litar på dig Shigeru Miyamoto. Svik mig inte!

Ett öppet meddelande

Det här är ett öppet meddelande till Lars.

Nu måste du faktiskt skärpa dig! Jag såg precis att jag hade bättre tid på samtliga banor i Time trial på Mario kart. Och nu när alla vet detta bör du ju faktiskt utmana mig. (Hehe.)

Recension: Mario Kart Wii

Det är få lopp i Mario kart där den bäste föraren vinner. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit helt förstörd när jag slutar som tolva i ett lopp efter att ha dominerat motståndarna hela vägen till den sista raksträckan. Just d ska man bli träffad av ett blått skal så att alla kan passera en. Trots dessa irriterande moment finns det inget racingspel som jag fastnat så hårt i som just det här. Man kan spela det med vem som helst, när som helst utan att det känns för casual för de lite mer vana spelarna. Det må kännas orättvist ibland men vad gör det när man kör tillsammans med kompisarna?

När man däremot spelar själv blir det helt annorlunda. Man kan inte stänga av specifika föremål och man kan inte ens bestämma hur ofta de kraftfulla föremålen ska komma. Det senast nämnda går att göra när man spelar tillsammans med andra eller när man spelar VS race. Men det går inte när man spelar Grand prix, det vill säga det läget där man låser upp de flesta karaktärerna och fordonen. Detta gör att det inte är ovanligt att man kommer hela vägen till sista loppet i ledande fas, tills att allt ska förstöras på grund av några blåa skal.

Men det är bara att inse att Mario kart är gjort för multiplayer. För när man spelar Mario kart med några kompisar i soffan eller över nätet är detta tveklöst ett av de roligaste spelen som finns. Den näst intill perfekta bandesignen gör knappast spelet sämre, då varje bana har något eller några alldeles speciella partier som utnämner banan.

Dock är inte singleplayer delen helt tom på glädje, då det faktiskt bjuds på ett helt fantastiskt spelläge kallat Ghost race. Detta är såklart inget nytt läge för Mario kart serien men det har gjorts stora förbättringar sedan sist. Det går nämligen att ladda ner andras rekord och utmana dom. Antingen så låter man spelet slumpa fram rekord eller så laddar man ner sina kompisars. Att man kan ladda ner kompisarnas rekord och utmana dom förlänger spelet med åtskilliga timmar då man ju inte vill vara sämre än sina nära och kära. När man väl känner att man har tränat på en bana tillräckligt mycket så är det bara att utmana världsmästaren.

Med allt detta är det lätt att glömma de orättvisa racen i Grand prix läget. Då det även finns ett hyfsat kul battle-läge att bita i finns det inget som hindrar Mario kart wii att var ett av de bästa spelen till konsolen.



9/10

Indiespel del 3

1. Ännu ett plattformsspel.

2. Det är mycket beroendeframkallande. (Jag har klarat det minst tio gånger)

3. Det är gratis.

4. Vad väntar du på?

http://armorgames.com/play/3577/rotatspin

Rubrik 1

Nu ska jag gå och se Inglourious basterds. Hoppas att den är bra. Intryck och recension kommer om någon dag! Måste dra nu!

Vill du spela Fatal frame IV?

Synd för dig, för nu är det tydligen bestämt att det inte skall släppas i Europa. Tecmo och Grasshopper tycker alltså att vi måste göra följande saker för att kunna spela detta spel.

1. Köp ett japanskt Wii. (Eller chippa ditt Wii och riskera att du måste köpa ett nytt Wii så fort du får problem med ditt chippade.)
2. Importera spelet från Japan.
3. Få tag på det speciella SD-kortet som den fangjorda patchen som översätter spelet till engelska finns på.
4. Börja spela.

Detta känns något omständligt, men vad kan vi göra? Thats life!

Bion introduceras

Igår bad jag om att stadens biograf skulle öppna igen. Jag fick svar direkt. Det öppnar på torsdag och den första filmen som ska gå är *trumvirvel* Inglourious basterds! Gissa om jag kommer att gå! Gissa om jag är glad!

This is awesome!

Hardcore kart

Såg precis att jag har kört 960 race i Mario kart wii. Det är ganska mycket, men mer skall det bli! Mitt mål är att komma upp till 1500 race. Säg lycka till, "cause Im going hardcore, real hardcore" När jag ändå håller på, försök slå mitt rekord på Ghost valley 2, det vill säga 59 sekunder och (om jag inte minns fel) 126 tusendelar. Jag är stolt!

Priset för Up

Igår såg jag Up på bio. Den var mycket br, men att se den ruinerade mig (nästan). Varför? Jo, först åker jag buss till Växjö. 50 kronor. Väl i Växjö går jag på stan och de pengar jag gör av med här räknar jag inte in. Sedan måste man äta. 55 kronor. Till sist biobiljetten. 100 kronor. Vad blir då detta?

55+50+100=205

Så här mycket pengar måste jag betala varje gång jag går på bio. Hur mycket måste du som bor i storstad? Mindre? Visste väl det!

Jag skulle i och för sig kunna ta med medhavd lunch och då blir det lite billigare, men det blir trots allt 150 kronor. Att de inte kan öppna vår lokala bio snart igen!

Indiespel del 2

Då var man tillbaka efter en break då föräldrarna tvingat iväg en till sommarstugan. Ja och, thats it. Nu till spelet.

Det är samma utvecklare som har gjort det här som har gjort Money Seize. Det sa dig inte så mycket kanske. Jag tänker faktiskt inte att avslöja så mycket för dig eftersom att det är det som är poängen med indie. Bland annat. Men jag kan nämna att det rör sig om ännu ett svårt plattformsspel! Och att det heter F(L)ail Så här nedanför har ni adressen till lyckan! (Klicka på spelet på andra raden uppifrån, längst till höger. På bilden finns en gul gubbe och det finns en massa taggar på bilden)

http://mattmakesgames.com/games.php

Little miss sunshine + Tv4

Filmen var fantastisk. Nästan helt felfri och det enda jag kan komma på som negativt är det lita absurda och överdrivna slutet. Trots detta var det en plåga att se filmen. Varför? Jo, den gick på Tv4. Efter ungefär tjugo minuter av filmen bjuds man på fem minuter reklam, nyheter och ytterligare fem minuter reklam. En halvtimma till går av filmen och sedan är det dags för vädret och reklam. Man blir helt förbannad när man avbryts från mästerverket. Så för att se denna film tog det mig från 20.30 till 23.50. Två timmar och tjugo minuter för att se en film som inte ens når upp till två timmar på egen hand. Detta var sista gången jag ser på film på Tv4!

Recension: MadWorld

Vår nya japanska utvecklare Platinum Games bjuder på sitt första spel. Det är våld som väntar. Du axlar rollen som Jack, en kille som hamnar på en korrupt ö. Enda sättet att överleva är att döda. Och helst så stilistiskt som möjligt. Storyn fångar dig och gör tillräckligt mycket för att hålla dig kvar. Med riktigt bra röstskådespelare och genomtänkta dialoger görs presentationen bra. Det som dock sticker ut mest är den grafiska stilen. Det är svart och vitt. Det enda som inte håller den här färgkoden är blodet som är klaraste rött. Detta gör att vi har - i mitt tycke - den här generationens snyggaste grafik. Med detta sagt förstår du att presentationen är top notch. Med det möjliga undantaget kameran

Nu återstår bara, är det kul att spela? Ja. Varje ny bana bjuder på nya avrättningar och minst ett nytt minispel. Till exempel stoppa ner så många fiender som möjligt i rakettunnorna innan tiden är slut. Sedan är det bara att titta när de flyger med raketerna mot en säker död, för att himmelen sekunden efter färgas röd. Problemet är bara att om du råkar få slut på liv under en bana så måste man börja om hela banan. Det vill säga att om man dör i sitt möte mot bossen är det bara att spela om de tjugo minuterna det tar att komma till bossen. Och de tjugo minuterna blir garanterat långa och tråkiga. För när du väl kommer till bossen första gången är du mätt på det som erbjudits innan. Andra gången är du uppenbart trött på det. Detta gör att spelet blir mycket repetitivt eftersom att de senare banorna definitivt tar åtminstone två gånger innan man klarar den. Och när man är uppe i sitt fjärde försök på samma bana är det bara självplågeri.

7/10

Notis: Lägg märke till att jag använder tiogradigt betygsystem den här gången
(Ursprungligen publicerad av mig på gamepresuit.webs.com)

Något för variationen

Jag har kört spelet Eledees idag. Jag köpte det för snart ett år sedan men spelade inte så mycket. Det är ett mysigt spel som går ut på att fånga små kryp. Det är riktigt roligt... tills att det läggs till en extra dos variation. Det utförs genom att man till exempel straffas om man stökar ner för mycket runt om kring sig. Man straffas genom att det skickas in ett irriterande kryp som förstör för en. När den visar sig suger spelet. Likadant är det med samtliga försök till variation. Det hade räckt som det är i sin grund, men nej. Detta gör att jag slutat spela spelet igen. Trots att det är så kul när man kommer till en bana där man får stöka ner hur mycket man vill.

The spirit

En skamlös kopia av Sin City. Mer behöver jag inte säga. Jag är besviken på dig Frank!

X-Men 4

X-Men Origins: Wolverine lämnar mig besviken. Efter att man vet Wolverines bakgrund känns det som om det varit lika bra om det varit okänt. Den mörka stämningen från föregående titlar i serien är som bortblåst och istället bjuds det på ett extremt fult (tro eller ej) och ointressant paket. Det saknas snygga strider och det presenteras bara en enda ny cool mutant. Då vissa skådespelare är så dåliga att ögonen blöder (inte minst i den inledande scenen) känns allt som en förlorad lycka. Detta kunde ha blivit intressant men det slutar som närmast katastrof! Fast helt värdelös är den förstås inte...

Supergalet japanskt

Namco Bandai utvecklar ett nytt spel till Wii Ware. Jag behöver nog inte förklara eftersom en trailer förklarar mer. Så gå in på Youtube sök på Muscle march och njut av galenheten! Eftersom att jag aldrig lyckas lägga till fungerande länkar får ni klara er på egen hand eller kopiera och klistra in följande (om ni inte visste hur man gör XD)

http://www.youtube.com/watch?v=T8BcndMxu44

Topplista: De bästa Mariospelen

Detta är mina absoluta favoriter bland Mario-serien. Har ni missat någon av de här bör ni kolla in de. Nu.

1. Super Mario bros. 3
2. Super Mario galaxy
3. Super Mario 64
4. Super Mario world
5. Mario kart wii
6. Super Mario bros.
7. Super Mario world 2: Yoshis island
8. Super Mario bros. 2
9. Super Mario sunshine
10. Dr. Mario

(Observera att jag inte har räknat in Super Mario bros. all-stars eller Super smash bros.-spelen och inte har spelat Super Mario RPG, något Mario golf-spel eller Mario paint)

Funderingar om Punch-Out!!

Efter att nu ha spenderat ungefär fyra timmar på detta guldkorn och ja det är verkligen ett guldkorn. Det är otroligt snyggt och simpelt men samtidigt djupt. Nu är jag på den sista "bossen" på det första varvet. När man väl klarat alla motståndare måste man möta dom en gång till för att försvara sin titel. Så nu har jag bara en liten bit kvar tills andra varvet. Det kommer nog dock att ta sin lilla tid. Varför? Det är så in i helvete svårt. Varje ny boxare man möter måste man använda en speciell taktik. Detta gör att varje fiende tar sin tid att spöa. De olika taktikerna skapar en väldigt fin variation och man känner hela tiden att svårighetsgraden stiger. Just i detta spel är det utmaning jag söker och det levereras. Det är en så länge ett nästan perfekt spel. Jag rekommenderar det verkligen.

Recensionen kommer om ett tag!

Ett bra indiespel

Detta är ett svårt men otroligt kul plattformsspel. Om jag inte minns fel så är det killen bakom NES-(?)spelet Jumpman. Det är gratis och jag kan inte göra annat än att rekommendera spelet för dig. Stenhårt!

mattmakesgames.com/games/MoneySeize

Svårighetsgrader

Jag fattar inte folk som gnäller på att spel är för lätta. Visst, jag gillar utmaningar men jag spelar spel för att få upplevelser. Om vi tar till exempel fighting så förstår jag att det är utmaningen man söker. Men i skräckspel till exempel, kan jag inte förstå varför man inte väljer det lätta alternativet. Jag spelar skräck för att bli rädd, inte för att utmana mig.

Pusselspel ska vara kluriga och svåra men hur stor del är det av action/äventyrsspel? Det finns ju en gräns för hur lätt det får vara men det är väl viktigare med en storslagen upplevelse?

Billigt Punch out

Samtidigt som jag beställer New super Mario bros wii ser jag att cdon säljer Punch out för 199kr. Jag införskaffar även detta. Återkommer med om det var värt köpet. Nu är jag i vilket fall som helst riktigt peppad på att spöa skiten ur tjockisen ni ser här ovan!

Det är fantastiskt

Idag såg jag Återkomsten. Den var helt fantastisk. Filmen berörde verkligen och med stora prestationer från samtliga skådespelare är detta något alla bör se. Det läggs en tung känsla över filmen som blir så tät att det går att klämma på den. Detta är en av de bästa filmerna jag någonsin sett!

Dags att...

... beställa New super Mario bros wii. Detta kommer att bli årets spel så är det bara. Ingen får missa.

Försök att nå media

Jag har bestämt mig för att försöka komma någonstans med mitt recensionsskrivande. Nu ska jag inom kort försöka bli skribent för Lungbys lilla lokaltidning smålänningen. Återkommer med hur det går.

Best of E3

Efter att nu granskat E3, sett på på en mängd trailers och läst mängder av bloggar kommer här en sammanfattning av mina favoriter!

Bästa Wii-exklusiva spel

Nintendo och andra företag visade upp en mängd fina exklusiviteter till Wii. Godheter som Sin & Punishment 2, No More Heroes 2: Desperate Struggle, The Grinder, New Super Mario Bros. Wii, Super Mario Galaxy 2 m.m. Ett riktigt dunder år för Wii-exklusiviteter.

Vinnare: Metroid: Other M Det som verkligen behövs till Wii nu är något nytt tungt spel. Då är det svårt att slå när en grupp ninjor gör Metroid

Bästa PlayStation 3-exklusiva spel.

Det visades upp ett par riktiga stortitlar under Sonys presskonferans. Bland exklusiviteterna fanns bland annat titlar som MAG och God of War III. För att inte nämna nya Ratchet & Clank Future-spelet.

Vinnare: Uncharted 2:Among Theives Förutom fantastiskt grafiskt så ser det inte särskilt stillsamt ut. Tung action hela tiden.

Bästa Xbox 360-exklusiva.

Jag har aldrig gillat Halo och det nya expansion paketet ser inte särdkilt lockande ut. Men det fanns faktiskt ett antal riktigt coola spel som visades upp. Många hade Mass Effect 2 som favorit. Men jag håller inte riktigt med även om det ser grymt ut. Sedan fanns ju lite udda spel som Joy Ride och Shadow Complex, och de såg också rätt grymma ut.

Vinnare: Alan Wake Många var besvikna på det som visades upp från spelet men jag tyckte att det såg riktigt bra ut faktiskt.

Bästa icke konsolexklusiva spel

Det fanns två spel som jag tyckte verkade outstanding. Det var inte Modern Warfare 2 eller Final Fantasy XIII. Det är Bayonetta eller Assassins Creed II.

Vinnare: Bayonetta Dags att sopa mattan ur Devil May Cry.

Bästa hårdvara

Sonys trollstav, Nintendos MotionPlus eller Microsofts Project Natal, alla tre riktigt imponerande. Men vilken är den bästa.

Vinnare: Project Natal ser rikrtigt coolt ut och är revolutionerande på alla sett och vis. Det räcker för att vara coolast.

Overall: Metroid: Other M

Life of Brain

Att Monty Phytons är roliga vet alla. Men att de kunde vara så här roliga visste åtminstone inte jag.
Det hela börjar med att Brian föds samma dag som Jesus. Inte nog med det utan även granne med honom. Sedan följer man hans liv som Julius Ceasar-hatare, fejkad Messias och rymling. Att leva med dessa tre personligheter leder självklart till mängder av roliga scener. På någa lätträknade minuter hinner Jesus predika landets ostmakare, Brian och hans mamma hinner spela sin favorit sport: stena brottslingar och två superkristna killar skriker ut grova svärord till varandra.
Egentligen skulle det räcka med att drivna med de kristna på ett snällt sett för att skapa upprörda präster över hela världen. Men nu är sällan Monty Phytons snälla och Life of Brian är inget undantag. Man undrar nästan hur många biskoppar som fick hjärtattack när de såg det här...
Det är extra roligt att filmen fanns med sloganen "Så rolig att den förbjöds i Norge". Alla ni som sitter där ute och inte har sett Life of Brian och inte heller tycker att temat är allt för omoraliskt bör se filmen så fort som möjligt.

5/6

Se filmens bästa scen här (när Brian står med Jesus på korset och visslar glatt)
Life of Brian: Ending

Plants vs Zombies

Ja, jag vet jag skriver bara om film men efter att ha upplevt detta var jag bara tvungen...

Det senaste tillskottet till tower deffense genren handlar om gulliga blommor och genomonda zombies. Precis som alla andra spel i genren krävs det att man tänker till lite, men det blir dock aldrig svårt. Men det är inte för utmaningen man spelar Plants vs Zombies, utan det är för denna urcharmiga ide. Att blanda något vackert med slafs. Spelet är även mycket roligt och håller väldigt länge. Detta är med andra ord ett sånt där lättilkommet spel man behöver ibland. Vill man nu inte betala för detta genomgulliga äventyr går det alltid att ladda hem gratis och spela en timma.

4/6

Ladda hem på popcap.com

Låt den rätte komma in

Jag funderade väldigt länge på den här filmen innan jag bestämmde mig för om jag gillar den eller inte. Jag måste säga att jag gillade den väldigt mycket. Den kändes i och för sig inte som en skräckfilm utan mer som drama. Fast med vampyrer, blod och mord. Många delar av filmen gillar jag extra mycket som till exempel att det oftast bara är tyst i bakgrunden istället för filmmusik. Detta bygger upp en mycket obehaglig stämning. Nu menar jag inte att filmmusik är dåligt. Harry Potter är ett exempel där musiken är helt fantastisk. Fast i skräckfilmer passar det liksom bra med tystnad. En annan sak jag gillar mycket är att blodet inte är överdrivet. Visst det finns där men det är långt ifrån på den nivån som Saw ligger på. Nu har jag aldrig sett en hel film i den serien heller eftersom att jag inte stod ut i mer än 10 minuter. Man ska inte döma en film på så kort tid, men jag visste redan innan att jag antagligen skulle tycka att det bara skulle vara äckligt. Tillbaka till Låt den rätte komma in. De flesta svenska filmerna innehåller väldigt långa tagningar. Den här filmen innehåller också sådana tagningar vilket gör att stämningen blir ännu bättre. Filmen följer boken förhållande vis bra och de inslag i boken som jag tyckte var urflippade finns inte med i filmen. Det finns dock fantastiska delar i boken som inte finns med i filmen. Vissa skådespelare är inte heller särskilt bra. Att spela mobbare i en film är nog den svåraste rollen som finns och det är oftast där skådespeleriet brister. Låt den rätte komma in är inget undantag. Han som spelar den där äckliga mannen som hjälper Eli är därimot den mest välspelade rollen jag sett i en svensk film. Jag skulle i och för sig inte påstå att jag sett särskilt många svenska filmer men i alla fall.

5/6

Surfs Up

Kom ni ihåg tiden då alla animerade barnfilmer innehöll pingviner. Eller det vill säga två filmer. Då det lockade tittarna till hundra procent. Så varför inte plasera dem på surfingbrädor samtidigt som man försöker att göra något nyskapande. Det nya ligger i att filmen är inspelad som en dokumentär. Den innehåller intervjuer med pingvinerna och det kommenteras hela tiden vad som händer. Eller ibland gör det det. Iden är egentligen rätt smart fast det finns problem. Teamet bakom filmen har verkligen inte gjort det bra. Jag skrattar nästan ingenting genom hela filmen och den är sprängfylld med klicheer anpassade för barn. Att den inte är rolig behöver inte göra filmen dålig men i det här fallet blir det så. Många gånger bygger humorn på att små söta pingviner svarar på en fråga som handlar om den store skurken i filmen. En annat skämt som återkommer i filmen många gånger är att man får se den kaxiga surfaren som är ond åka in i, slå till eller trycka ned småkillar i tre-fyra års åldern. Visst är det kul första gången men alla vet ju att ett skämt blir sämmre för varje gång man hör det. Sedan känns det ju lagom roligt när man redan listat ut slutet redan 30-40 minuter innan eftertexterna. Det syns inte heller ett spår av dom typiska vuxenanpassade skämten som brukar finnas i den här typen filmer för att åven charma föräldrarna som följer med sina barn på bio. Så den här filmen är mer än bara än barnfilm det är en film som bara barn gillar. Kanske inte äns dom. Men alla som vill veta exakt vad det är för film dom ska se passar den här bra. Och till barn.

2/6

Nytt betygsystem

Nu börjar jag med betygskalan 1-6 på grund av att jag tycker att det är lättare. Inga halvpoängare heller.

Synecdoche, New York

Vad visste jag om Charlie Kaufman innan jag såg den här filmen? Inte så mycket eftersom att jag inte hade sett någon av hans tidigare filmer. Men jag visste att han oftast gjorda komedier eller dramafilmer. Självklart blandade han ibland.Jag hade även kännedom om att hans filmer ota var rätt vuxna. Men innan jag såg den här filmen såg jag inte det som ett problem. Jag tycker nämnligen att jag förstår de flesta filmerna. Eller alla jag än så länge sett. När eftertexterna rullar slår det ändå mig en sak. Förstod jag den här filmen? Ja, på ett sätt gjorde jag det ovh det kanske bara är på det sättet man ska förstå denna filmen. Inte vet jag. Men det känns som att det var något jag missade. Detta gjorde inte filmen sämmre men alla, eller jag ska väl säga de flesta ungdommar ska nog hoppa över den här filmen. Åtminstone inte dom som är under 15. (Om man nu kallar dom ungdomar, jag själv är 13 och vet inte riktigt när jag tycker att gränsen går.) Det finns självklart undantag. Under filmens dryga 2 timmar får man självklart mycket med filmmagi eller åtminstone något i den stilen. Jag skulle dock inte tycka att det skulle vara synd om filmen varit kanske 20 minuter till en halvtimma kortare. Philip Seymour Hoffman gör ett bra arbete i sin mycket svåra roll. Jag kanske inbillar mig att den skulle vara mer svårspelad än någon annan roll men han gör det i alla fall bra. Hoffman har inte varit min favorit och han blir inte det med den här rollen heller. Filmen är väldigt sevärd och jag tyckte väldigt mycket om den. Fast jag kommer inte se den igen på grund av att det faktiskt lite är ett jobb att ta sig igenom filmen. Det gör inte filmen sämre, men det är just det faktumet som gör att jag utnämner den till en vuxenfilm.

4/5

Beaufort

Inga överdrivna krigsscener utan bara en långsam och obehaglig krigsskildring. Äntligen hittar jag en film som handlar om ett värkligt krig som inte innehåller överdrivet våld. Det är inga äckliga scener utan man får bara en fantatiskt läskig syn på soldaternas eviga skräck. För varenda person som dör i filmen blir det fruktansvärt tragiskt och inget som bara hastigt glömms bort. Det känns väldigt verkligt och man ser för en gångs skull krig ur en annan synvinkel. Det finns inga hjältar. Ingen vill vara där och alla är livrädda. Vissa överlever och andra dör. Detta är en väldigt bra film som håller höga kvalitéer. Det är nog den bästa och obehaligaste krigsfilmen jag sett. Se den!

4,5/5

Flags of our Fathers

Varför ska man bli mer berörd av när amerikanerna krigar? Varför är dom inte som japanerna: rädda för kriget? Eller dom blir rädda fast inte fören dom kommit in i kriget. Men den här filmen är bättre än Letters from Iwo Jima. För man blir faktiskt berörd. Fast smtidigt som man är lite smått gråtfärdig är man arg över sig själv som inte brydde sig om när japanerna krigade. Det verkar som Clintan håller rätt hårt på Amerika. Filmen förlorar dock rätt mycket på sin längd. Att en film är 2.5 timmar är absolut inget fel men när man ser in princip samma scener tre gånger blir det långtråkigt. Men trots allt sånt så är den här filmen bättre än Letters from Iwo Jima. Fast det är verkligen inget guldkorn.

3/5

Letters from Iwo Jima

Detta var det första jag såg av Clint Eastwood. Jag är väl måttligt imponerad. Iden på filmen är egentligen väldigt smart. Att se hur japanerna såg på slget vid Iwo Jima. Att det även finns en uppföljare som handlar om amerikas syn på slaget gör det ännu mer intressant. Men man blir ju inte berörd. Det känns som en helt vanlig action film. Liksom där dog en, oj då det var ju hans kompis. Där sköt dem av huvudet på en annan och så vidare. I längden blir det väldigt tråkigt. Skådespelarna är i och för sig väldigt bra och många scener borde man bli berörd av. Men av någon konstig anledning blir man inte det. Detta resulterar till en hyfsat tråkig krigsskildring. Tyvärr.

2,5/5

True Romance

Till att börja med, vilka skådespelare. Gary Oldman, Christopher Walken, Brad Pitt, Samuel L. Jackson, Dennis Hopper, James Gandolfini och så vidare. Manus av Tarantino och regisserat av Tony Scott. Nice. Sedan har vi introt i filmen. I´ve always say:If I had to fuck a guy, I mean had to ... if my life was depended on it I´d fuck Elvis. Jag brukar inte komma ihåg sånna här intro meningar men den här höjer verkligen förväntningarna. Man förstår stt det här blir en blodig och obehaglig film. Och det blir det. Men efter introt följer lite onödig och tråkig dötid. Det är nog den enda riktiga bristen i filmen och den väger tungt när man ska sätta slutbetyg på filmen. Filmen innehåller ett par fantastiska scener som måste ses av alla. Detta är en mycket bra film men tyvärr inte riktigt fulländad.

4/5

O Brother, Where art thou

Jag hade skyhöga förväntningar på denna filmen och det är inte heller så bra. I alla fall inte alltid. För filmen är rolig. Men det blir aldrig så där fantastiskt roligt. Men vad handlar filmen om? Jo det är en lite omgjord version av Odyssén. Allting som händer i den händer i den här filmen fast på ett annat sätt. Skådespelarna var väldigt bra och jag kände inte till en enda av dom. Jag kan i och för sig inte namnet på någon av dom nu heller. Filmen blir aldrig tråkig och är många gånger väldigt rolig. Men det är inte det bästa som Coen gjort. Det betyder inte att filmen är dålig och alla fans bör se den. Men ni som inte sett en Coenfilm innan kan börja med en annan.

3,5/5

No Country for Old Men

Det är sjukt läskigt och obehagligt. Så antiförutsägbart det bara kan bli. Så här är Coen när de är som bäst. Det känns så fantastiskt och man njuter hela tiden. Spänner sig oavbrutet på grund av att det är så obehagligt. Anledningen till just känslan av obehag i filmen är nog att man förstår tidigt i filmen att man aldig kommer att förstå vad som ska hända härnäst. Man blir ständigt förvånad. Det är så genomtänkt och smart gjort. Sedan har vi skådespelarna som verkligen rockar. Dom gör att allting känns så otroligt levande. Jag kan inte säga något riktigt dåligt med filmen. Inte bara lite dåligt heller. Filmen är bland det bästa jag sett. För att vara exakt den femte bästa filmen jag sett. Coen-fan eller ej, du måste bara se den!

5/5

The Love Guru

Jag hatar Austin Powell-filmerna. Så är den här filmen bättre? Nja, knappast. Visst det är lite småkul ibland men för det är det inget. Jag förstår att man kan gilla den om man lider av tonårsångest och vill se något tramsigt. Själv är jag tonåring men lider inte av någon ångest. Så, det kanske är därför jag inte gillar filmen. Jag vill däremot gratulera Mike Myers eftersom att han börjar bli lite som Will Smith. Dom är ju absolut inte lika varandra men man dras lite till dom bara för att de är... kända? Eller nåt. Det är ungefär samma sak med Jessica Alba. De få gånger jag skrattar så visst då är det på väg att bli något men i övrigt? Piece of shit!

1,5/5

Zozo

Det ända som jag sett av Josef Fares förut är Kopps och jag blev inte särskilt imponerad av den. Så jag var inte så säker på om jag skulle se den här filmen. Men efter att ha läst presskritiken som faktiskt va rätt bra så såg jag den. Jag blev måttligt impad. Okej, visst blev man berörd ett antal gånger i filmen. Men det finns också stora klicheér i filmen. Jag tycker det är så synd att så mycket förstörs av dem. Många av skådespelarna i filmen är bra men det finns alldeles för många dåliga för att man inte ska störa sig på det. Dessutom känns vissa scener rätt värdelösa och tillför en nästan ingenting. Jag tror tyvärr inte att det blir mer Josef Fares för mig. Åtminstonde inte på ett tag. Hoppas att det går bättre för honom i framtiden så kanske jag samlar mig och går ner till bion.

2,5/5

Flyga Drake

Känner du för att bli lite berörd? I så fall, här är filmen! Allting sitter. Bra skådespelare och man tröttnar aldrig. Jag är lite smått trött på filmer i långsamt tempo. Man måste hela tiden vänta och man är ibland nära på att somna. Med andra ord förstör det ibland stämmningen och man bryr sig inte riktigt om resten av filmen. Men trots att den här filmen håller ett ganska sakta tempo så känns det inte så. Det är hela tiden spännande trots att det rör sig så sakta. Ingen scen känns värdelös. Ingen scen behövs klippas bort. Lagom långt och aldrig något som man inte bryr sig om. Ändå förhållandevis långsam. Många gånger vill jag bara börja störtlipa och många gånger vill jag bara slå ner dem där jävla gubbarna i filmen. Våldtäckter och misshandel visas sällan upp vilket är skönt så att man slipper äcklas. Men man förstår ändå solklart vad det är som försigår. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen!!!

5/5

The Ladykillers

Bröderna Coen har gjort så otroligt många bra filmer. Men ibland misslyckas alla. Den här gången var det deras tur. Trots ett gäng bra skådespelare bland annat Tom Hanks känns karaktärna stela och tråkigt spelade. Det blir så trots att dom imponerar lite på mig. Sedan kommer vi till humorn i filmen. Visst skrattar man ibland men ofta är det rätt långsam och tråkig humor. Man blir ändå aldrig riktigt trött på filmen och jag förstår att man kan tycka den är iallafall hyfsat rolig. Något som jag däremot gillar med filmen är att den är rätt snygg. Miljöerna är inte så väldigt bra gjorda och känns ibland lite slarviga men det är snyggt. Men Coen har gjort bättre, mycket bättre filmer förut. Det är som att de inte riktigt vågar trots alla gånger de redan verkligen har gjort det. Så välj i stället till exempel deras film Burn After Reading.

2/5

Hancock

Ännu en gång har jag dragit mig till Will Smith och hoppats på något bra. Ännu en gång är jag riktigt besviken.Till att börja med handlar det i princip inte om någonting alls. En alkoliserad superhjälte som ska ta tag i sitt liv. Till sin hjälp har han en kille som är gift med en annan superhjälte som lever som en vanlig människa. Filmen är redan här riktigt dålig men det blir värre. Klippningarna när Hancock slåss och flyger med mera är bland det fulaste jag sett. Riktigt hemskt fult gjort. Filmen ska dessutom vara rolig och jag tror faktiskt att jag hörde de absolut tråkigaste skämten som jag känner under den här filmen. Trots det så tror jag faktiskt att jag skrattade typ en eller två gånger under filmen. Fast jag tror inte det var skämten som framkallade dem utan att en så här dålig film har fått sådan uppmärksammhet och så många fans. Jag tror faktiskt att jag skulle ha haft det roligare om jag bara suttit på en stol och tittat rakt fram.

0,5/5

I am legend

Will Smith får alla tonisar att titta på den här filmen. Även jag trodde att den skulle vara bra bara för att han va med. Men nu förstår jag att Will bara är en överbetalad filmstjärna som för det mesta är med i amerikanska action och kliché filmer. Filmen börjar som en vanlig monsterfilm. En otroligt tragisk händelse. I den här filmen sprängs inte helt oväntat helikoptern som räddar huvudpersonens fru och barn från en zombiefylld stad. Själv är han kvarlämnad själv för att hitta ett motgift mot zombieviruset. En helt vanlig inledning och inte så nyskapande. I detta trycks det dessutom ned ett starkt religiöst budskap. Skrämmande blir det aldrig. Inte ens spännande. Kanske de töntigaste zombierna jag sett (till och med värre än Grindhousezombierna) och actionscenerna blir inte alls bra. Nä, bara töntiga strider. Det enda jag inte gråter av besvikelse över är att skådespeleriet faktiskt är helt okej.Detta är bland de sämsta filmer jag sett. Helt klart!!

1/5

Into the Wild

Det går långsamt. Den är lång. Man njuter. Jean Penns film är vacker, tragisk och imponerande. Allting flyter. Och han har hittat bussen...

Denna verklighetsbaserade film imponerade verkligen på mig. Och den enda egentliga bristen är att den är så lång. Fast det är ändå det som lite är grejen med filmen. Fantastiska skådespelare som verkligen gör en berörd. Regin sitter som den ska. Imponerande!! Men för lång. Och det är väl det ända som trappar ned på betyget. Det enda som inte är som det ska. Den fantastiska historien och sättet att berätta är riktigt fascinerande. Det blev aldrig rörigt trots att dem ständigt hoppar i tiden. Huvudpersonens känslor väller över en. Man blir berörd, imponerad, fascinerad, övervälldigad och, och... Ja massor av känslor exploderar i huvudet samtidigt som man ska ta åt sig massor av naturrika intryck. Jag rekomenderar filmen starkt till er med mycket tid...

4,5/5

Kill Bill Volume 2

Del två i Tarantinos fightingtrilogi är mycket långsammare än del 1. Men den imponerar fortfarande och är bitvis läskig. De långa, utdragna fightingscenerna är utbytte mot korta och mer intensiva scener vilket gör att man inte tröttnar på filmen. Eller jo man blir lite trött ibland eftersom den håller ett väldigt långsamt tempo i jämförelse med ettan. Det passar tyvärr inte riktigt till den här sortens film. Men skådespeleriet är faktiskt ännu bättre nu och särskilt Uma Thurmans skicklighet imponerar. Om man nu ska gämföra filmerna så tycker jag att del 2 är bättre och det är verkligen två olika filmer, vilket var otroligt skönt. Efter de här två filmerna vill jag bara skrika högt så att alla hör "I <3 Tarantino" trots att de har brister och att det inte är det bästa av Tarantino, Quentin Tarantino.

4/5

Kill Bill Volume 1

Jag övervägde länge om jag skulle se den här filmen. Det sas att den var otroligt hård och blodig. Men när jag väl satte igång den så ångrade jag mig inte. Uma Thurman är väldigt bra i sin roll och Tarantino visar ännu en gång vad han går för. De otroliga specialeffekterna gör ett sådant intryck att det är få slagsmål man blir trött på. Men de långtråkiga fighterna finns faktiskt där. Dessutom så skiljer sig den här filmen från andra i samma genre. Den handlar faktiskt om något. Det är i och för säg inte mycket djupare än en fet revansch, men den presenteras riktigt bra. Tarantino vill alltid visa något med sina filmer, så vad är det för något i den här filmen som är speciellt? Jo, starka och hårda kvinnor som typ lever på att mörda folk. Och det sätter han mitt i prick. Jag rekommenderar verkligen filmen till alla Tarantino-fans, och även till er som aldrig har hört talas om honom men gärna skulle vilja öppna hans filmvärld.

4/5